Igår invigdes utställningen Lövholmen - den nya svenska modellen på Färgfabriken som ligger ett stenkast från LSU i Stockholm. Det är ett häftigt projekt med en modell för en stadsdel som utgår från livet och "vad som behövs för att vi ska bli kreativa, entreprenöriella, mångfaldiga".Jag var där och träffade bland annat Tobias från jagvillhabostad.nu och Amra från Miljonkulturell ungdom. Jag fick tillfälle att kommentera utställningen och deltog i en paneldiskussion i SR Metropol direktsänt från Färgfabriken.
Det är inte ofta man i en panel själv får ta med sig ett diskussionsämne, så jag kommenterade inte bara utställningen utan passade såklart på att snacka med Dejan, Pablo och Banji om diskriminering av unga i arbetslivet. Vill du lyssna går det bra lyssna här och sen här.
Imorgon ska jag vara med vid invigningsfesten. Vi ska diskutera en stad som bygger på möten och förändring där alla känner sig hemma. Med tanke på visionen för stadsdelen - möten, mångfald, förändring - är det synd att hela modellen och konceptet arbetats fram i en process där de som förväntas leva i stadsdelen inte tycks ha varit särskilt delaktiga. Jag håller helt med språksnubben Fredrik Lindström på Lövholmens blogg:
“En stad blir bättre ju mer kunskap man har om hur folk verkligen beter sig och ju mindre man försöker uppfostra dem.”
Stadsutvecklingen sker i städers ytterområden idag. En forskare i Lund har kommit fram till att bristen på offentliga mötesplatser för det civila samhället bidrar till en segregerad stad. För att bryta utanförskap behövs fler möjligheter för människor att mötas, för föreningar och för egenplanerade aktiviteter säger henens forskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar