"Man kan se dem nu. Lite på avstånd. Hur de börjar formera sig, gör sig redo att försvara det som de anser är deras. Privilegier, positioner, rättigheten att sätta samhällets dagordning. Rätten att definiera oss, som problem eller som tillgång. En sak man måste förstå om de här människorna är att de själva inte förstår hur de uppnått sina positioner. De har inte ögon för den etniska nepotismen. För dem är den ett osynligt verktyg, en förlängning av dem själva. För oss är den ett hinder. Därför är det vi som ser den.
Själva är de övertygade om att deras privilegier är de välförtjänta frukterna av hårt arbete och kompetens. Att deras egen kunskapsproduktion skulle ske inom ramen för en viss ideologi faller dem inte in. Att de frågor som de ställer betingas av de erfarenheter de inte gjort är för dem en otänkt tanke. Den indignation de uttrycker när de ifrågasätts är alltså inte spelad."
Så skriver Oivvio Polite (Jag pratar med dig, ur White like me) om mig, kanske om dig, om normen.
Idag leder han som sagt en talkshow om mångfald och demokrati på Södra teatern. Jag ersätter lite nervöst Sara Sjöman, som leder Alla Olika Alla Lika, i panelen och försöker trösta mig med att inte vara ensam på den normbrytande diskussionsplanhalvan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar