Att bry sig om Norden

Igår modererade jag ett samtal med titeln Norden - framtid eller historia? Bakgrunden är en rapport som visar att niondeklassare har låg kunskap om Sveriges grannländer. Betyder det att nordiskt samarbete och identitet har spelat ut sin roll i en europeiserad och globaliserad värld var funderingen.

Jag klandrar verkligen inte niondeklassarna. Jag tycker inte att kunskapen om Finland och Sverige var samma land i över 600 år eller 200 år, vem Henrik Ibsen var, eller varför Danmark firar sin nationaldag behöver vara avgörande för om vi gillar varandra mer än andra.

Själv fattade inte poängen med Norden förrän jag kom in i LSU. Det blev plötsligt väldigt intressant att ha en personlig relation till sina närmsta kollegor (man är ju rätt ensam som landsrådsordförande i Sverige så att säga). Vi tycker dessutom lika i väldigt många frågor i Europa och globalt, så det är lätt att kampanja tillsammans.

Däremot fattar jag inte varför Norden som region ska vara närmre än Östersjön. Vi har valt att öppna upp för våra kollegor i Baltikum och har ett jättebra samarbete på Europanivå med dem. Därför är det sjukt att vi för att få stöd till vårt samarbete måste prata "nordiska".