När CIA stödde radikala ungdomar

Det var rubriken på en krönika som publicerades i VLT förra veckan av Richard Appelbom, fd generalsekreterare för LSU (på den tiden vi hette SUL). Krönikan utgår från den spännande berättelse som David Wirmark återger i det här tidsdokumentet. En läsning som ger lite perspektiv!

Krönikan finns inte upplagd på nätet, men här kommer den:

Efter andra världskriget fanns en stark längtan efter internationellt samarbete och nya kontakter. Det gällde kanske främst bland ungdomar och ungdomsorganisationer. Världen förändrades också snabbt. Kraven på frihet för kolonierna växte i styrka.

Men det visade sig omöjligt för fria ungdomsorganisationer att ha ett förtroendefullt samarbete med de statsstyrda grupperna i kommunistländerna. Därför uppstod snart konkurrerande internationaler för både ungdomsorganisationer och för studenter. Olof Palme var tidigt drivande i den västliga studentinternationalen ISC och flera svenskar hade ledande positioner i WAY, samarbetsorganisationen för ungdomsorganisationer. Men när det 1967 avslöjades att CIA via fonder till stor del stått bakom finansieringen försvagades WAY och ISC och de återhämtade sig aldrig.

Nu har David Wirmark genom Lands-rådet för Sveriges ungdomsorganisationer LSU givit sin syn på WAY. Veteranen Wirmark har varit riksdagsledamot och partisekreterare för Folkpartiet, liksom ambassadör i Tanzania. Han är trogen sina ideal och försvarar alltjämt frejdigt det svenska biståndet mot attacker från Timbro och andra kritiker. Wirmark var aktiv i WAY under 1950-talet och dess generalsekreterare 1958-1964.

Det är bra att någon lyfter fram en nästan bortglömd period i de svenska ungdoms-organisationernas historia. Efter att CIA-finansieringen avslöjats blev det "skämmigt" att minnas och tala väl om arbetet i WAY. När jag arbetade på LSU (tidigare SUL) under 1980-talet var mycket tyst om organisationens långa medlemskap i WAY.

David Wirmark lyfter fram fördelarna med samarbetet. Till skillnad från de kommuniststyrda internationalerna WFDY och IUS kunde WAY ordna fria debatter och seminarier. WAY uttalade sig också kritiskt om västländernas regeringar, stödde koloniernas frihetskamp och fördömde ras-diskriminering såväl i Sydafrika som USA. Wirmark blev personligt bekant med flera av de män (det vara ju bara män) som skulle bli ledare de nya självständiga staterna.

Men den här verksamheten var dyr. Då liksom nu var det svårt för stater att öppet satsa stora skattepengar på resor och internationella ungdomskonferenser. WAY hade därför ständigt ont om pengar, men fick betydande belopp av amerikanska fonder. Men bakom fonderna stod CIA.
Paradoxalt nog kan CIA ha varit dold finansiär just för att WAY var "bråkigt" och kritiserade USA. Det fanns på sina håll i USA en insikt om att behovet att stödja mer framstegsvänliga ickekommunister som Palme och Wirmark. Men det måste ske i smyg för att slippa inhemsk kritik från höger. Och så gick det som det gick. CIA-stödet avslöjades under den radikala vänstervågen och det i sig värdefulla WAY-samarbetat tappade fotfästet.

RICHARD APPELBOM