En latte, tack?

Kanske är det en bra idé att en myndighet samlar och kompetensutvecklar det civila samhället i Sverige, kanske inte. Syftet med Sida Civil Society Center är dels att vara en mötesplats och en arena för debatt, dels att bidra till organisationers kapacitetsutveckling vad gäller utvecklingssamarbete. I teorin är det rätt kontroversiellt att staten sammankallar det civila samhället. Fenomenet är svårt att förklara för någon som saknar erfarenhet av svensk folkrörelse och dess historia. Varför driver inte organisationerna själva ett center för kompetensutveckling och debatt?

Sida CSC ordnar en mängd uppskattade kurser, diskussioner och utbildningar där forskare och företrädare för organisationer möts. Så i praktiken fungerar det.

Det jag inte fattar är vems behov det är som styr hur Sida Civil Society Center ska utforma sin verksamhet, sina utbildningar och projekt. Är det främst Sidas behov eller organisationernas? När jag ställde frågan på Sida CSCs verksamhetsråd fick jag till svar att det är något mittemellan. Jaha, en latte. Något utspätt som varken är kaffe eller mjölk.

Att Sida gärna vill knyta det civila samhället närmare sig för att förankra sina principer och metoder och för att föra in ett folkrörelseperspektiv i myndigheten kan jag nog förstå. Frågan är vilket mervärde en lattelösning har för oss i organisationerna. Är det inte knäppt att vi väljer att gå genom Sida för vår kompetensutveckling och för att ha en mötesplats? Eller är det hela poängen? Diskussionen tycks vara neverending internt på Sida CSC.

Det kommer att ta tid för mig att förstå det här så jag återkommer nog snart i frågan. Sida Civil Society Centers verksamhetsråd kommer oavsett att få dras med mig/LSU fram till 2010. Det kan de nog behöva.