Ung, ansvarslös och naiv

Vad är en ledare? En vanlig uppfattning är att det krävs att man innehar en viss position för att ses som en ledare. En annan uppfattning jag stöter på, gärna i förtäckta ordalag, är att det inte går att inneha en sådan position om man inte är tillräckligt gammal. Som att åldern oundvikligt gör dig till en bättre ledare. När det då påpekas att unga måste tränas i att bli ledare undrar jag varför. För hur mycket vi än tränar unga i ledarskap, gör det väl ingen skillnad om vi ändå inte ges tillträde makten.

Jag undrar också varför det är så svårt att se att unga som ansvarstagande. På workshops om unga och ledarskap har jag hört det argumentet till leda av NGO-representanter från olika länder och kontexter. Ingen av dem har kunnat förklara för mig varför man nödvändigtvis blir mer ansvarsfull med åldern. Unga tar ansvar för sin ekonomi, leder sina organisationer eller sitter i parlamentet innan de fyllt tjugo i Sverige. Om det är att ta ansvar varför skulle unga inte kunna vara lika ansvarstagande i till exempel Colombia eller Tanzania? Som att vi skulle födas mer ansvarstagande i Sverige.

Unga är inte oansvariga, vi görs oansvariga av vår omgivning. Så länge unga inte anförtros ansvar har vi svårt att visa hur vi brukar det.

I det sammanhanget går mina tankar ofrivilligt till den korruption och det auktoritära ledarskapet som, när det upptäcks, ofta utövas av äldre manliga ledare. Kanske en billig poäng, men är inte det oansvarigt ledarskap? Det saknas, tycker jag, relevanta argument för att ålder (och kön) är avgörande för en individs förmåga att ta ansvar.

Det handlar inte främst om att träna unga i ledarskap, för jag tror att minst lika många äldre ledare har precis samma behov av träning. Det handlar oftare om att äldre bör avstå från makt och privilegier när det kommer fram en ung som är mer kompetent.

Gång på gång ser jag omkring mig hur bristande självinsikt i etablerade organisationer får unga att söka egna vägar. Vägar längs vilka de inte behöver skrika för att göra sig hörda utan istället kan lägga sin energi och sitt engagemang på det viktiga, att arbeta för den värld de drömmer om.

Det tycker jag är att ta ansvar för samhällsutvecklingen.