Dags att sluta gräva FN:s grav?

Varje gång ett offentligt samtal om FN förs akademiker eller byråkrater emellan tar de ytterligare ett spadtag djupare i det som riskerar att bli FN:s grav. Det ökar avståndet till FN. Varje sådant samtal skickar signalen att FN det du lilla vännen är något som bara hundraåtti-universitets- poäng-i-internationellarelationer eller jag-arbetar-i-utrikesförvaltningen, eller möjligen möjligen politiker förstår sig på. FN är inget för lågutbildade, unga i allmänhet eller folkrörelser att diskutera.

Jag håller inte med. FN angår unga i allmänhet, lågutbildade, blattar, bimbos, akademiker och byråkrater precis lika mycket. FN handlar om människors vardag. Och vill vi att FN ska ha en framtid överhuvudtaget så innebär en annan inställning än denna att gräva FN:s egen grav.

We, the peoples…börjar som bekant FN-stadgan. FN inrättades för att garantera världens medborgare ett liv i fred och frihet, ett liv där vi har rättigheter och skyldigheter, i ett samhälle med en hållbar ekonomisk och social utveckling. FN är världens medborgares samarbetsorgan.

I FN fattas dagligen beslut som angår dig och mig, som påverkar min vardag, min framtid och mitt samhälle idag. Vare sig vi gillar det eller inte så förhandlar och förbinder sig våra regeringar politiskt i FN till beslut om ungas sysselsättning, om ungas drogbruk, om utbildning, hälsovård, koldioxidutsläpp, idrott, HIV/Aids, handel, miljö, krig och fred.

Ändå har unga människor jag träffar idag lågt förtroende för FN. De flesta unga känner inte att FN angår dem eller att vi har möjlighet att påverka. Helt knäppt egentligen, men inte konstigt som FN i stort ser ut idag.

För hur många känner samhörighet med de gråhåriga, gråkostymiga gubbs som med varierande självinsikt tagit sig både ensamrätten att diskutera FN och makten att besluta om vår gemensamma framtid? Inte så många. Varför ska dessa gubbs få ta så oförskämt mycket utrymme när hälften av jordens befolkning är under 26 år, hälften av jorden befolkning är kvinnor och hälften av jordens befolkning lever mer eller mindre i fattigdom?

Det pratas mycket om FN:s framtid. Jag undrar hur den ser ut. I många sammanhang förringas nya perspektiv på och annat engagemang för FN än det som råder i universitetskorridorer, UD-korridorer, FN-korridorer. Det är kontraproduktivt. Jag begär inte att någon ska förmå tänka utanför sin egen uppfattning om FN. Jag begär att fler perspektiv på FN ska få ta plats i debatten och i beslutsfattandet.

FN är också det arbete som engagerade unga människor driver i sina organisationer. Vi är oräkneliga som dagligen jobbar för att uppfylla de beslut som fattats av våra regeringar i FN, som arbetar för mänskliga rättigheter, för hållbar utveckling, en meningsfull fritid och frihet från diskriminering. Vår röst ska ha en självklar plats i samtalet om FN:s framtid.

Jan Eliasson och Kofi Annan samtalar den 25 maj i Uppsala på tema FN:s framtid. Jag respekterar deras engagemang för att bygga broar mellan FN och ungt civilt samhälle. Men de ÄR inte det civila samhället. Jag var inbjuden av en medlemsorganisation att delta i samtalet. Men uppsalakidsen och politrukerna får klara sig utan ett kompletterande perspektiv på FN. Ett och annat spadtag djupare i FN:s egen grav i maj på Uppsala universitet är såklart inte avgörande för FN:s överlevnad.

Ökad kunskap och engagemang bland medborgarna är modeord när det gäller snacket om EU:s framtid. På samma sätt tror jag FN:s framtid ligger i huruvida vi lyckas föra samtalet om FN nere på gatan, in i människors vardag. Där ska FN göra skillnad. Därför har FN grundats.

När regeringar, akademiker och gubbs misslyckats med detta har vi i det civila samhället ett ansvar att axla. Vi är länken mellan beslut och genomförande, vi ska finnas på gatan och i korridorerna, vi kan gemensamt förklara förankra förändra. Reclaim the UN, tycker jag.