Väldigt många har väldigt bestämda åsikter om scouter och scouting. Så även jag. När jag var yngre beskrev jag det alltid som en livsstil, en fredsrörelse, ett aktivt val, en kvalificerad ledarutbildning. Ganska starka ord för att komma från en spinkig popfrilla första veckan på gymnasiet. Men jag var stolt som attan över att jag så enkelt kunde provocera så många bara genom att berätta att jag frivilligt tog på mig den blå skjortan minst två gånger i veckan.
Idag skulle jag kanske beskriva min erfarenhet lite mer nyanserat. Men jag kan inte föreställa mig själv utan det jag byggde upp inom mig under mitt decennium i scouterna. En gång scout alltid scout sägs det. På gott och ont kanske.
För 10 år sedan högg jag 100 julgranar och sålde dem, jobbade fyra dar i veckan plus helger bara för att kunna åka med på det världsscoutläger med 25 000 unga människor som skulle gå av stapeln i Chile. Om fyra år är Sverige värdar för ett lika stort läger. Som uppvärming inför det och för att fira scouternas 100 årsjubiléeum ordnas i år Jingijamborii i Kristianstad.
Det är där jag ska hoppa av tåget. Vi är snart framme. Mina närmsta dagar blir i en tältstad med 20 000 invånare från 35 olika länder. Det ska bli fint att komma hem.
Se med egna ögon här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar