Idag fyller FN 62 år. FN inrättades för att garantera världens medborgare ett liv i fred och frihet, ett liv där vi har rättigheter och skyldigheter, i ett samhälle med en hållbar ekonomisk och social utveckling. FN är världens medborgares samarbetsorgan.Det är lätt att vilja se tillbaka på dessa sex decennier präglade av väpnade konflikter och krig, nya självständiga stater som sakta övergått till att bli diktaturer, annalkande miljökatastrofer, fattigdom, folkmord, och säga: FN har misslyckats.
Det är frusterande när FN inte kan agera pga ensklida staters veto. Men hade världen varit bättre utan ett FN undrar jag. FN är en mötesplats, ett dialogforum och en möjlighet till samarbete mellan världens regeringar. FN är summan av medlemsstaternas vilja och aldrig starkare än den svagaste medlemsstaten. Med det i åtanke har vi genom FN åstadkommit mycket, genom att sakta sakta förankra värderingar och normer globalt. Det är värt ett grattis.
Det finns mycket kvar att önska vad det gäller FN:s handlingskraft i uppfyllande av sina stadgar. I förverkligandet har vi var och en eget ansvar att påverka så att våra regeringar levererar mer än löften genom FN.
Närmast i raden av löften som ska förverkligas står Millenniemålen. Millenniemålen handlar nästan uteslutande om unga människors livsvillkor och möjlighet till egenmakt. Jag diskuterar dem på ABF-huset i Stockholm ikväll vid ett arrangemang av alla FN-relaterade organisationer i Sverige. Är arrangemanget ett svenskt steg på vägen mot ett "One UN"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar