Kunskapen och ansvaret att agera

Myten om att unga idag är passiva, ointresserade och oengagerade är i allra högsta grad levande. Men folkrörelser, fackförbund, politiska partier måste sluta skuldbelägga unga som väljer att inte vara medlemmar. Varje organisation får de medlemmar man förtjänar. Det behöver i sig inte stå i motsättning till ett ökat engagemang bland unga i samhällsfrågor, vilket FRA-debatten tydligt visade.

I Svd:s artikelserie om engagemang i somras kommenterade också två kända forskare på området föreningsliv detta.

De senaste studierna har visat att det tycks ha blivit allt svårare att vara nöjd med sig själv och lita på andra om man är riktigt ung i Sverige. –Än så länge vet vi inte om de ungas ­sociala och politiska håglöshet går över när de blir äldre. Men är den bestående kan den svenska modellen få sig en rejäl knäck, säger Professor Bo Rothstein Svd.

Enligt Erik Amnå i Svd råder det ”en orättvis demonisering av medborgare i allmänhet och ungdomar i synnerhet”. Att det har blivit så beror, enligt Amnå, på att man
• har förväxlat deltagande med engagemang,
• isolerat engagemanget till de traditionella formerna,
• likställt det politiska med det offentliga,
• inte jämfört med hur det förflutna har varit, utan med hur man vill minnas det,
• och bortsett ifrån att de institutionella ramarna för samhällsengagemanget – till exempel partierna, folkrörelserna, förvaltningarna och medierna – skapat nya förutsättningar för samhällsengagemang.

Svd skriver att intresset för samhällsfrågor har ökat, men partitillhörigheten har minskat drastiskt enligt SCB. För tjugofem år sen var nästan var femte man och var tionde kvinna medlem i ett politiskt parti. I dag ligger män och kvinnor på samma låga medlemsnivå: fem av hundra. Och många av dem som faktiskt är med är 50 år eller äldre, ofta mycket äldre. Enligt Erik Amnå är det i Sverige lika vanligt att engagera sig på nätet (18 procent) som att ha kontakt med en organisation (20 procent).

Professor Bo Rothsteins utredning från 2004 om föreningslivets betydelse för demokratin summeras i Svd:
Organiserat kollektivt handlande kan betraktas som ”den kanske viktigaste möjligheten för vanliga medborgare att utöva reellt inflytande på politik och samhällsliv”. Förenings­livet stärker demokratin på två plan. Dels direkt och kollektivt, genom att ge medborgarna en kanal för påverkan. Dels indirekt och individuellt, genom att öka deras politiska förmåga och stärka deras inbördes tillit.

Jag vill sätta in det här i sitt sammanhang. Det som händer i världen upplever vi som växer upp i Sverige idag inte bara genom TV-rutan. Klasskompisen i bänken bredvid kan sitta just där, bredvid mig, på grund av det jag just sett på TV. Och undrar jag vad som händer när kameran stängs av kan jag följa människors vardag på andra sidan jorden genom bloggar, chatt och facebook. All den här lättillgängliga informationen har gjort dagens generation unga mycket medveten.

Men följs den ökade kunskapen av ett upplevt ansvar att agera? Folkrörelserna dör ju ut, bokstavligen. Samtidigt visar undersökningar att engagemanget ökar. Fler unga människor gör mer idag. Unga har en hög ansvarskänsla.

Politik idag är inte längre förunnat politiker. Det är många som vill ta ett indiviuellt ansvar, tillsammans med andra. Idag är det enklare och billigare att aktivera och engagera sig solidariskt. Digitala namnlistor, facebookgrupper, mail gör att det snabbt går att mobilisera ett stort antal människor från olika delar av samhället.

Medlemskap är idag mindre viktigt för engagemanget. En medveten konsumtion och livsstil upplevs av fler och fler som mer meningsfullt. Fokus idag är den politiska aktionen, inte diskussionen. Sommarens digitala mobilisering kring FRA-lagen engagerade många människor, inte minst många unga, även fysiskt. Detsamma gällde engagemanget för att stoppa gatuvåldet förra året. Vi vill se att engagemanget gör skillnad. Och det gjorde det.

Här har vi i organisationer och folkrörelser en läxa att göra. Vi måste sätta uppdraget i fokus, inte organisationen. Vad är annars vårt existensberättigande? Det ska vara självklart hur engagemanget i en organisation gör skillnad för individen och i samhället. Då får vi det engagemang vi förtjänar.