Syftet med att starta en metaorganisation kan vara olika. Det kan handla om samarbete och samordning, om att säga och att göra saker gemensamt, om att skapa en gemensam identitet och status, eller om en inbördes status och rangordning.
Det speciella är just att det är organisationer och inte individer som skapat metaorganisationen. Organisationer är nämligen mer olika varandra än individer, enligt Nils Brunsson som forskar om det här just nu på Handelshögskolan.
En metaorganisation, som EU, måste utgå från att det finns olikheter mellan medlemsorganisationerna. Varje organisation måste bevaka sin autonomi, annars upphör de ju. Därför uppstår en konkurrenssituation i en metaorganisation.
Det gör att metaorganisationen blir väldigt beroende av de enskilda medlemsorganisationerna (staterna i EU:s fall), inte minst de viktiga/starka. Det är alltid de starkaste som hotar att ställa sig utanför och kan därför ställa villkor på metaorganisationen. Vetoländers agerande i FN:s säkerhetsråd är ett bra exempel tycker jag.
En annan svårighet för metaorganisationer, jämfört med dem som har individer till medlemmar, är att man aldrig kan träffa en medlemsorganisation. Man kan bara träffa representanter för en medlemsorganisation. Olika representanterna i sin tur kan säga olika saker eller säga en sak och sedan gå hem till sin styrelse eller regering och göra något annat.
När konflikter uppstår i metaorganisationer är det svårare att hantera än i en individorganisation, menar Brunsson. De "vanliga" lösningarna kompliceras i en metaorganisation, som exempelvis
- att de medlemmar som inte gillar vissa beslut lämnar, då man är beroende av varje medlemsorganisation (jämfört med individmedlemmar som är utbytbara),
- att försöka övertyga medlemmen, då man bara möter representanter för dem och de är opålitliga,
- att rösta, då det mellan medlemmarna är sådana olikheter i storlek och pengar,
- att belöna/muta, då medlemmarna ofta är rikare än metaorganisationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar