På Drottninggatan idag

Idag öppnar Sveriges riksdag. Flera av LSU:s medlemsorgansiationer och andra möter ledamöterna vid entrén för att uppmärksamma vad de tycker om FRA-lagen.

Jag missar tillställningen, trots att jag bara är ett stenkast bort, då vi sedan länge har bokat in en utbildning med diskrimineringsombudsmännen för att lära oss mer om vad de gör, den kommande lagen och hur diskrimineringen ser ut i Sverige.

Så här skriver Barnombudsmannen om ungas diskriminering på grund av ålder som kommentar på det direktiv EU håller på att ta fram.

Vår generations revolt?

Var FRA-manifestationerna den här veckan vårt 1968? Jag tror aldrig så många unga människor samtidigt vänt sina blickar mot och in i Riksdagen. Alla partipolitiska ungdomsförbund var emot lagförslaget.

Varje röst inne i Riksdagen gjorde skillnad. Kanske föder FRA-omröstningen nytt politikerförakt? Kanske blir det här sporren för en ny generation att gå in i partipolitiken och förändra? Unga människor idag är den största generationen sedan de som var unga 1968. Ändå är det bara en ledamot mellan 18-24 år i Riksdagen (och hon fyller 25 år snart).

Jag tycker det är intressant att en slags partifobi är så utbredd i Sverige. Svenskar är intresserade av politik och vi kan mycket om politik, enligt undersökningar sammanställda av Ungdomsstyrelsen. Ändå kan det anses "fult" att prata politik, stigmatiserat att bekänna sig till ett parti eller för frivilligorgansiationer att samarbeta med partier. Politiska partier är en del av det civila samhället, men med det uttalade målet att medverka i beslutsfattandet och efterfråga väljares stöd för detta. Inte mer, inte mindre.

I ålder 16-24 år instämmer 36 % i påståendet att det är svårt att förstå politik. Mellan 55-64 år instämmer 18 %. I valundersökningar där åtta kunskapsfrågor om politik ställs svarar de i åldern 16-24 år 5,8 rätt, men de äldre svarar 5,0. Förhållandet till politik är med andra ord en attitydfråga.