Kolla in: www.lsuordforande.se

LSU:s ordförande Seher Yilmaz börjar nu blogga från www.lsuordforande.se

Enjoy!

Bloggen avslutad

Den här bloggen är inte längre aktiv, se www.lsu.se för mer information.

LSU:s ordförande Seher Yilmaz når du på seher.yilmaz(a)lsu.se

Tack å hej för mig!

• LSU ska vara det vi som organisationer inte har tid eller resurser att vara på egen hand
• Ett medlemskap i LSU ska skapa samarbetsmöjligheter med andra organisationer eller samhällspåverkare
• LSU ska skapa smörgårdsbordsmöjligheter som Alla Olika Alla Lika, där medlemsorganisationer kan välja hur, med vilka och var de vill påverka – men samtidigt vara del i en helhet
• LSU ska vara vår megafon att ta till gentemot beslutsfattare i Sveriges kommuner, regering och riksdag, i Europa och i FN, när vi ensamma inte orkar skrika högre
• LSU ska se till att vi i ungdomsorganisationer lyckas sätta viktiga frågor på den politiska dagordningen, bidra med vår erfarenhet i samhällsdebatten och vara med i besluten
• Sveriges ungdomsorganisationer ska genom LSU vara självklara, kompetenta och progressiva aktörer i Sverige

Detta var några av de mål jag skrev ner i det brev till medlemsorganisationerna som jag knåpade ihop hösten 2006 då jag ställde upp som motkandidat till valberedningens förslag på ordförande för LSU. I somras hittade jag det och fler gamla anteckningar om mina och andras tankar om LSU då.

Nu har tre år gått sedan den hösten. Det sista ordförandebrevet från mig är skickat, snart även årliga nyårshälsningen till alla samarbetspartners, visakortet är klippt och nyckeln tillbakalämnad. Om ett par dagar stänger vi också ner den här bloggen tills vidare.

Igår skrev Moa Wallgård på papprena för att från den 1 februari bli generalsekreterare för LSU. Tillsammans med Seher Yilmaz som ordförande och den nya styrelsen blir det garanterat spännande och utvecklande år för LSU framöver. Jag vill önska er alla stort lycka till!

Jag vill också passa på att tacka alla som deltagit i diskussionen om LSU och följt den här bloggen under åren! Att vara öppen och tydlig med vad som är på gång i LSU, hur jag tänker och vad som händer i omvärlden har för mig varit en viktig del i att öka medlemsorganisationers och andras insyn i, möjlighet att förhålla sig till och påverka LSU. Stort tack för ert engagemang!

För egen del kommer jag att ägna våren åt den här människan och sedan skaffa mig ett jobb tänkte jag. Vill du ta en fika eller om jag kan vara till hjälp med något så når du mig på hallin.hanna(a)gmail.com eller samma mobilnummer som vanligt. Ha nu riktigt sköna helger och en god fortsättning på det nya året!

Kärlek och engagemang,
Hanna

Värderingarna, var kommer de ifrån?

Formas våra värderingar utifrån vårt engagemang eller vårt engagemang utifrån våra värderingar? Det har jag funderat på ibland. Ungdomsorganisationer har en viktig roll i att utveckla unga människor, skapa en tillhörighet och ett sammanhang:

Jag minns hur jag utan att blinka frågade min klass första veckan i gymnasiet hur många som inte kunde eller ville sätta sitt namn framför följande principer:

# söker sin tro och respekterar andras
# är ärlig och pålitlig
# är vänlig och hjälpsam
# visar hänsyn och är en god kamrat
# möter svårigheter med gott humör
# lär känna och vårdar naturen
# känner ansvar för sig själv och andra

Scoutlagen var inte anledningen till att jag började på scouterna, men när vi stod i slitiga och prövande situationer så hade vi den att luta oss mot, gemensamt. Den satte ord på hur vi utvecklades till att förhållas oss till varandra, våra medmänniskor och vår omvärld. Engagemanget först, värderingarna sen kan man säga.

Till Röda korsets ungdomsförbund kom jag för att jag blev såld på rörelsen efter ett besök på ICRC:s museum i Genève. Att engagera mig, för rättvis handel som det blev, med kärnan i att hindra och lindra mänskligt lidande passade mig perfekt. Humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet är Röda korsets sju grundprinciper. Värderingarna först, engagemanget sen.

De här värderingarna är det jag behöver för att vara människa och orientera mig som medborgare. Den partipolitiska ideologiskalan tillför väldigt lite för mig personligen. Det är något jag jobbar på, eftersom det är i partipolitiken vi ska forma de praktiska lösningarna på samhällsproblem.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att många människor, inte minst unga, engagerar sig partipolitiskt. Ändå har jag aldrig gått med i något parti själv. Jag undrar hur det ska bli med det, enligt statistiken är våra värderingar som mest formbara innan vi fyller 25.

Jag och Ann Marie från Västerdass

Fick det här meddelandet av min far häromdagen. Västerhus ligger i Ångermanland och nog är världen rätt liten.

"Gick in på Wikipedia för att läsa om LSU. Lade där märke till att den första generalsekreterare som nämns är Ann Marie Sundbom som hade tjänsten i mitten av 60-talet. Då bör hon var varit i samma ålder som du.

Ann Marie Sundboms föräldrar bodde grannar med mina föräldrar i Västerhus (där de ju bodde mellan typ 1945-56). Deras hus låg nedanför konsumbutiken. Maja och Olle Sundbom och var goda vänner till mina föräldrar och mamma följde med stolthet både Ann Maries och hennes bror Kjells karriärrer. Det var ju fantastiskt på den tiden att de båda från denna lilla by tog studentexamen. Ann Marie (s) gjorde karriär i Stadshuset och var en tid engagerad i u-landsarbete, vill jag minnas. Möjligen var hon ambassadör. Jag undrar om inte Olle Sundbom på den tiden var engagerad i kooperationen.

Kjell dog häromåret, var ingenjör och arbetade på Philips. Jag tror att Ann Marie lever fortfarande. Litet av en ödets nyck att det ni har gemensamt förutom LSU är kopplingen till mina föräldrar och byn Västerhus - eller Västerdass som mormor brukade kalla byn med ett skratt. "Att gå på huset" var ett dialektalt uttryck för att gå på toa."

Unga tar strid för sitt inflytande

Jag minns en majdag 2006 när de här personerna satt i ett ljusrörsupplyst rum i Colombo, Sri Lanka, och skissade på vilka gemensamma intressen och mål de hade i sina organisationer och hur de skulle kunna samarbeta trots avstånd och brist på pengar.

Asian Youth Network är ett resultat av de samarbeten LSU har haft med grymma ungdomsorganisationer och landsråd i Asien. De har träffats på diverse LSU-arrangemang, som Globalkonferensen, i Sverige och runt om i världen och har nu gått samman för att stärka ungas rättigheter och delaktighet i sina länder. "Diversity is our strength" som Rior säger i TV-inslaget.

LSU utbildar organisationer för ett ungdomsperspektiv i deras utvecklingssamarbeten. Det behövs, då två tredjedelar av alla människor som lever i utvecklingsländer är under 25 år.

Lika barn?

Ingen har rätt att kränka eller bör försvara kränkningar av människors rättigheter, inte ens en demokratiskt vald president. Det är det som ett rättighetsperspektiv betyder och det är en utgångspunkt i våra stadgar §1 (definierat i punkt 9 i vårt politiska program).

LSU har sedan Sovjetunionen föll, liksom flera av våra medlemsorganisationer, samarbetat med ungdomsorganisationer i Vitryssland för att stärka deras möjlighet att fritt organisera och engagera unga människor.

Berlusconis uttalande är ett hånfullt slag i ansiktet på det arbetet och alla unga som offrat liv, familj och sin framtid för sin tro på demokrati i Vitryssland.

Konsekvenserna av att han tycker sig ha nått gemensamt med Lukasjenko, folkets kärlek genom valsedeln, får han stå för själv.

Uppdaterad 20091216

Bilderna som säger mer

Igår morse kom jag till ett soligt och frostigt Köpenhamn för att delta på frukosten som LSU ordnade med Utrikespolitiska förbundet Sverige och Globalfocus på skeppet Briggen. Vi fick lyssna till inspirerande exempel på vad kamali från Indien, Kyle från USA, Michaela från Nederländerna och David från Sverige gjort inom civilsamhälle, utbildningssystem, företagande och politisk påverkan för klimatomställningen.



Här är fantastiska gayathri och amir från LSU!


Vi fick också lyssna på Mattias Klum, oslagbar fotograf och inspiratör. Hans foton säger faktiskt mer än 10 000 ord.


På tal om den här bilden så sa Mattias Klum att det är vi människor som är planetens värsta plundrare, förstörare och våldsverkare. Samtidigt har vi bara oss själva att lita till för att ställa saker till rätta, ingen annan varelse kan vi förvänta oss göra det.


På högnivåseminariet under eftermiddagen fick jag återigen se foton av och lyssna på Klum. Även Gro Harlem brundtland, Tony Blair, Maria Wetterstrand och WWFs Lasse Gustavsson talade och jag var en av fyra som var ombedd att göra ett inlägg från golvet. Jag bloggar upp vad jag sa strax. En lång men inspirerande dag blev det!

Sista styrelsemötet

Kort men kärnfull dagordning:

Tack för det svårast jag gjort

Att vara ordförande för LSU är utan tvekan det svåraste jag gjort i mitt liv. Men jag har älskat varje del av det, nästan varje dag. Jag känner en oerhörd tacksamhet för att ha fått förtroendet att försöka stärka ungdomsorganisationer i deras viktiga arbete att varje dag göra skillnad för unga människors fritid, självkänsla och möjlighet att göra sin röst hörd. Det är ur det arbetet jag hämtat kraft, inspiration och mening.

Tack till alla inom och utanför LSU som har trott på och bidragit till att arbeta mot visionen om starka och synliga ungdomsorganisationer i Sverige och i världen. Tack också till alla som under åren har kritiserat och ifrågasatt det jag tycker och det jag gör, det har bidragit till att utveckla mig och LSU. Jag är tacksam för att jag har tillåtits lyckas och misslyckas i mitt uppdrag.

Och tack alla som kom i tisdags på tacktillställningen! Tack CISV, UFS, FNUF, Sverok, Booster, RKUF, Seniorkraft, Unescorådet, SKTF, Integrations- och jämställdhetsdepartementet, Riksidrottsförbundet, Sensus, Tankesmedjan Sektor 3, Vetenskapsrådet och alla andra för uppvaktning, blommor, tal och presenter! Ett litet urval:

• Booster hade gjort en film om min framtida karriär. Jag kan meddela att mataffär, förskola och café redan är check! Tänk så obvious jag är.
• LSU:s personals fina spotifylista med det bästa från mina år.
• Bästa hälsningen från SKTF:s ordförande:
• Även handskrivet av ministern:

Årsmöte hos grannarna

Idag har DUF - Dansk ungdoms faelles råd, syskonorgsnisation till LSU, sitt årsmöte. Jag och Bjarne från LNU är där och lyssnar. Varje år kan vi konstatera att vi är olika men lika och att ett par diskussioner känns igen som återkommande hos alla oss nordiska landsråd.

DUF jobbar med profilområdena Demokrati, Unga och Föreningar. De driver en jättekampanj för 16-årig rösträtt och verkar för att stärka föreningsvillkoren lokalt.

Strax efter lunch valdes Martin och Rune om till ordförande och vice i ytterligare 2 år. Martin kommer dock att vara föräldraledig snart så då kan vi rulla barnvagn tillsammans. Han är 24 år och en grym ledare, det var uppenbart redan när vi båda var i FN 2005.

Budkavle till Köpenhamn

Förra måndagen avseglade fartyget Briggen från Stockholm till Köpenhamn för att under FN-toppmötet om ett nytt klimatavtal fyllas av seminarier och häng. LSU samarbetar med Briggen för att beslutsfattarna ska höra hundratals olika ungdomsorganisationers och unga engagerades röster om klimatet. På bilden syns Niklas, vd för Postkodlotteriet, jag och Rebecca från Briggen. Kistan fylls med olika budskap och här är mitt:

Vi lever i spännande tider. Kanske rent av i en tid som kommer att gå till historien.

Klimatförändringarna innebär nya utmaningar för globalt ledarskap. Det är inte en fråga om miljö, utan om hela samhällets utveckling. För första gången står vi inför en ovillkorligt gemensam global utmaning.

Det bästa som kan hända är att inget händer, men vi vet att det redan är för sent.

Och det är vi som är unga idag som kommer att få bära konsekvenserna, av den politik som förs eller inte förs.

Utmaningarna vi står inför har orsakats av människors agerande. Det är goda nyheter. Om VI har ställt till det kan och måste också VI åtgärda det. De största hindren för en hållbar samhällsutveckling är inte teknologiska eller ekonomiska, de är politiska. Det handlar om att se fakta i ögonen och ha modet att agera.

Trots att unga alltid är bland de mest sårbara i ett samhälle vet vi också att unga är mer benägna att förändra sig själva och det samhälle de lever i. Oavsett om vi växer upp i Sverige, Moldavien eller Zambia.

Samtidigt som det är vi som påverkas mest och har störst intresse i att vi löser klimatkrisen så är vi de som har minst att säga till om.

Inför COP 15 har hundratusentals unga världen över engagerat sig. Många unga vill ta ledarskap över sina liv, organisationer och samhällen för övergången till ett hållbart samhälle.

Ungdomsorganisationer i Sverige och i världen skapar möjligheter för unga att kanalisera sitt samhällsengagemang och tillvarata sina politiska rättigheter.

I oktober bjöd LSU in unga ledare från 30 länder till ett förberedelsemöte inför COP 15. Vi ordnar lokala mötesplatser för ungdomsorganisationer, kommuner och allmänhet att diskutera de frågor som engagerar dem inför mötet i Köpenhamn.

I FN har världens ledare beslutat gång på gång att barn och unga ska få vara med och påverka i frågor som berör dem. Det är inte bara en rättighet. Många unga har idéer, lösningar och en drivkraft som är helt avgörande i arbetet med omställningen till ett hållbart samhälle.

Ändå släpps inte de som är under 18 år in i förhandlingsrummen i Köpenhamn. De får stå utanför och försvara sig mot den mediebild vi ofta ser av unga som bråkiga aktivister eller arga demonstranter, och inte som de pålästa, kreativa och drivkraftiga opinionsbildare som de flesta faktiskt är.

Och Sverige tillåter ingen officiell ungdomsrepresentant i sin delegation, något som varit självklart vid FN:s generalförsamling och FN:s kommission för hållbar utveckling i flera år.

Det ställer höga krav på världens ledare. De lovade oss för mindre än 20 år sedan att vi, kommande generationer, ska slippa städa upp det som tidigare generationer skitat ner. Att kommande generationer har rätt att själva skapa sin samtid.

Med makt kommer ett stort ansvar.

Klimatförändringarna är på många sätt det yttersta testet för globalt ledarskap. Dagens beslutsfattare står ansvariga inför framtida generationer. Kommer de att ha modet att fatta de beslut som krävs? Huruvida de gör det eller inte kan komma att påverka många unga människors förtroende för politik och förändring.

Larmet har gått, så det är dags att lyfta huvudet från kudden och sluta snooza väckarklockan.

Framtiden är inte sen, den är nu. Varje steg, varje beslut vi tar eller inte tar idag skapar framtiden.