Make it happen!

LSU:s årliga globalkonferens har startat. Det är fullt ös i Örebro och massor av spännande människor som är pepp på att dela varandras idéer och kläcka nya. Följ diskussionerna på globalkonferensen.se/blog/

Tjäna pengar och rädda världen

Vem vill inte öppna en bok med den titeln? Det är Erika Augustinsson och Maja Brisvall som är på gång med en bok om samhällsentreprenörskap i vår.

Den är full av konkreta och inspirerande exempel på samhällsentre- prenörer. Alltså personer i ideell sektor, i näringslivet eller den offentliga sektorn som använder sig av entreprenörskapets logik och mekanismer för att skapa en förändring i samhället som är till nytta för alla. Personer som identifierare en öppning i den sociala och/eller ekologiska 'marknaden' eller samhället i stort. De mäter framgången inte bara i vinst utan också i samhällsnytta.

Jag hoppas att den sektorn är på stark tillväxt, för samhällsproblem att lösa saknas inte direkt. Det är också temat för LSU:s Globalkonferens 29-31 maj i Örebro. Be there!

Mysteriet med ideellt arbete

Har du funderat på varför du engagerar dig, varför du lägger timtals med ideellt arbete i veckan. Svenskar lägger miljontals timmar ideellt om året, 90 procent är medlemmar i minst en förening. Det kan ju vara skillnad också i varför du hittade dit och varför du stannade kvar.

Jag hittade till scouterna när jag var elva för att jag ville bli bra på något, kunna göra knopar och vara ute i skogen (ja, på riktigt!). Jag stannade kvar för att jag fick vänner där, blev sedd för den jag var, fick förtroende och ansvar att utvecklas genom och ett sammanhang att tillhöra. Jag hade sjukt kul för det mesta. Plötsligt var jag själv scoutledare och fick bidra till att ge andra samma möjlighet och upplevelser. I alla fall är det så jag ser på det idag.

Jag hoppade av dansen och karaten som jag också gick eller började på under samma tid. Varför? Jag kände mig fortfarande ful och klumpig efter 3 år av danskurser. Vi skulle uppträda och ha kläder där min taniga kropp och mina platta bröst skrek ut sin närvaro. Känslan av konkurrens och prestation urholkade min lust för att dansa.

Karate var också kul, det var roligt att bygga teknik och styrka. Men för att gå vidare var man tvungen att ta bälte. För att få bältet räckte det inte med att vara bra, man skulle också gå match individuellt. Jag ville inte.

Jag taggas inte, utan skräms av själva tävlingsmomentet. Jag vet inte vad det kommer utav. Sitter i gör det i alla fall: leka=kul, tävla=tråkigt även om det är exakt samma handling. Så gott som alla som försökte fick ett nytt bälte, medan jag var kvar med mitt vita. En termin senare var det dags igen och jag hoppade av. Började på Friskis & Svettis istället.

På Riksidrottsförbundet pratar de en del om att det så snart blir blodigt allvar av ungas idrottsintresse. Särskilt i lagidrott som fotboll sorteras man snabbt in som bra eller dålig. Är man bra förväntas man satsa massa mer tid och är man mindre bra, tja what's the point? Att idrotta bara av lust finns det inte samma utrymme för som ung. Idrott innebär tävling. Det hindrar förstås inte att det växer ett fantastiskt ledarskap och en självkännedom även ur idrottserfarenheten.

Några vågar därför testa att vara boxningstränare, scoutpatrulledare eller fotbollsdomare på kvällar och helger. Så enkelt är det ofta. Det var sällan planen från början att bli ledare, tränare eller hamna i en styrelse.

--

Johan von Essen har forskat om betydelsen av det ideella arbetet för individen. Det kan sammanfattas i berättelser som vittnar om engagemang och gemenskap, upplevelsen av att det är oavlönat, frivilligt och har en mottagarnytta:

- Jag har ett självvalt engagemang – jag är autentiskt!
- Det här är meningsfullt för att jag gör det tillsammans med andra!

Vi skapar oss själva genom att göra och prata om det vi gör, det är så vi blir individer bland andra individer, som Hanna Arendt skulle ha sagt.

En organisation måste bejaka båda känslorna hos de ideellt engagerade. Inte fastna i retorik kring nytta eller behandla ideellt arbetande som leverantörer av tjänster. Vad är det för nytta i ett faderskap, i att vara en vän, i tron, i ett engagemang? Det är en del av att vara människa.

Bilden av engagemang

På tal om att gestalta en idé så googlade jag precis bilder av ideellt engagemang. Inte direkt det mest inspirerande eller motiverande, eller hur? Det är rätt svårt att fånga på bild vad som är så häftigt med att vara engagerad!

Många bäckar små utrotar fattigdomen

Engagemanget för att göra skillnad är stort. Fler och fler, inte minst unga, vill se direkta resultat av sitt engagemang. Därför väljer en del att lägga om sin livsstil och konsumtion istället för att delegera samhällsansvaret till en organsiation genom att betala medlemsskap.

Därför tyckte jag att MyC4 var ett spännande initiativ för att nå FN:s millenniemål när jag först hörde talas om det. MyC4.com är en webplattform som möjliggör för personer, företag eller organisationer att möta och välja olika småföretag i östra och västra Afrika att investera pengar i. Det är de företag som du ser när du går runt i tex Kampala eller Nairobi, allt ifrån frisörsalonger, sjukhus, skolor till försäljare och matbutiker.

Jag, som inte har några andra investeringar, lån (utom studielånet) eller ens ett sparkonto, har investerat sedan maj och lärt mig en massa. Det är kul att surfa runt bland alla dessa entreprenörer och se på vilket sätt de bidrar till sitt samhälles utveckling. Jag har valt att genom mina investeringar stödja unga (ensamstående) kvinnors företag framförallt i Elfenbenskusten och de har redan börjat betala tillbaka lånen plus ränta till mig. Check me out!

I den här artikeln och den här filmen kan du se mer om idén med MyC4. (Och nej, jag har inte fått betalt för gratisreklamen.)

Alla kan göra skillnad. I sommarpresent fick alla i LSU:s personal och styrelse ett konto på MyC4. Och den här veckan börjar medlemsorgansiationer haka på. Och du?

Skoj i kalendern idag

Strax börjar jag dagen med en avstämningsfrukost med Richard vid favorithaket på Essingen. Klockan nio kommer Inger Ashing som är chef för nationell ungdomspolitikavdelningen på Ungdomsstyrelsen (och för övrigt ordförande för Rädda Barnen). Det var Inger som tyckte att vi skulle ses efter vår mailväxling om Ung idagrapporten.

På eftermiddagen har jag och Richard ett avstämningsmöte med Barnombudsmannen för att få veta mer om vad som är på g hos dem. Dagen avslutas med att jag och Mohamed El abed från Sprong kommunikation ska snacka på Rådhusgruppens mingel under temat "Folkrörelsen tappar till individsamhället".

I övrigt är det fullt upp inför styrelsemötet i helgen då vi ska anta alla handlingar till LSU:s årsmöte Representantskapet. Och på kansliet förbereds LSU-forum och jubileumsfirandet för fullt. Missa inte att anmäla dig till festen!

Det bär av till Bryssel nu...

...för Bryssel är ju inte Belgien, eller? Finns ens Belgien? Deras regering gör det ju inte.

LSU åker med hela styrelsen och all personal till Bryssel på studiebesök och kompetensutveckling imorgonbitti. Vi passar på att lägga styrelsemötet där samtidigt, så det blir ett intensivt slut på veckan.

Idag har jag lett ett samtal om "Framtidens engagemang" på det årliga forumet för organisationer i den sociala sektorn. Peter Örn, som leder regeringens dialog med civila samhället i frågan var där, Christer Zettergren från Röda korset, Göran Hägglund (kd), Ylva Johansson (s), Per Nilsson från Ungdomsstyrelsen var också där. Bäst var ändå Bob Hansson, ni vet han som är poet. Han kan med ord och tonlägen kasta en rakt in i situationer och känslor som ligger långt borta men ändå så nära. Det är en eftersträvansvärd talang.

Nu har jag kommit hem efter att ha lyssnat på Percy Barnevik, som har gått från att vara industrimagnat till att jobba med fattiga människors hjälp till självhjälp. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det fantastiska arbete han gör. Ibland blir jag bara så otroligt gubbtrött.

So I leave it at that.

Läs Johanna Nylanders debattartikel om åldersdiskriminering istället.

Rök ut 40-talisterna tycker DN

Barbro Hedvall skrev igår i DN om varför unga i stor utsträckning saknar makt och inflytande i Sverige. Anledningen stavas betonghäck. Så här skriver Barbro:

"redan i 25-årsåldern vande (vi 40-talister) oss vid att tolka världen, beskriva problemen och föreskriva deras lösning. Själva har vi svårt att se i hur hög grad det samhälle vi lever i och det sätt på vilket vi lever är ett resultat av just våra värderingar och erfarenheter. "

"Det är då jag förstår att vi lämnar ett arv, tyngre än vi själva någonsin förstått. Ett tankearv som säger att så här ska det vara, och varje förändring är lika med en försämring. Vi har kort sagt blivit lika konservativa som våra en gång så oförstående föräldrar. Om inte uttrycket vore så nedsmittat skulle jag skriva: Rök ut oss - och börja tänka nytt från grunden."

Unga tycks lägga energin på annat håll, där vi kan göra skillnad. Vårt uppror mot föräldragenerationen kan stavas på olika sätt, exempelvis fildelning. Det är en långt mycket mer genomgripande revolution än vad några tusen medelklassungar åstadkom 1968 med sina plakat. Sanningen är att betonghäckarna stirrar så mycket på sina egna händer att de inte ser det. The revolution will not be televised.

Folkbildningens demografiska utmaning

Idag har jag pratat unga och folkbildning tillsammans med Gustav Fridolin, inför ca 100 rektorer för folkhögskolor och studieförbund. Temat "Den demografiska utmaningen: unga" var hämtat från folkbildningspropositionen "Lära, växa, förändra".

Gustav Fridolin pratade om oss åttiotalister. Om att vår generation präglas av att ta det globala perspektivet för givet (kunskap om möjligheter och klyftor i världen föder aktivister och egoister), att ha vuxit upp under nedskärningar (vi känner oss svikna av systemet), att vi är lite multikulti (känner ingen större skillnad på "där borta" och "här hemma").

Jag pratade om att det är en myt att unga idag inte är engagerade och inte vill ta ansvar. Om att vi vill vara med och påverka och förändra i samhället och i världen, att vi vill få fullt förtroende att genomföra egna initiativ, växa genom att ta fullt ansvar för planering och genomförande av verksamhet. Om att unga på det sättet är precis som vuxna.

Unga och äldre har inte olika mycket erfarenhet, bara olika erfarenhet. Därför är det viktigt att vi möts, samtalar, lyssnar och byter perspektiv med varandra. Det finns på tok för få sådana mötesplatser i samhället och här kan folkbildningen göra sitt, tycker jag.

I Förordningen om statsbidrag till folkbildningen (som höjts med 23,6 miljoner) står det att folkbildningen syftar till skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen, att påverka sin livssituation, stärka och utveckla demokratin samt höja bildningsnivån. Min uppfattning är att ungdomsorganisationer och ungas egna initiativ idag i många fall är bättre på att uppnå detta än vad folkbildningen har varit. (Och då nämner jag självklart inte att vi får nästan hälften så mycket pengar tilldelade och inget förtroende att själva fördela dem.)