För några månader sen fick jag ett mejl från en engagerad person i en ungdomsorganisation. Ämnesraden löd "Varför finns ungdomsorganisationer?". Personen skrev bland annat att "ibland tappar jag personligen tron på oss ungdomsorganisationer - och där vill jag inte hamna mer, jag vill tro på vårt arbete. Men kan du svara på varför ungdomar ska placeras i särskilda organisationer, i särskilda forum, i särskilda möten, varför det ska finnas en specifik ungdomspolitik?"
Frågan är relevant. Idag är det den Internationella ungdomsdagen. Det är FN som 1999 tog initiativet att uppmärksamma att unga står utan makt och inflytande i samhällen världen över. Temat i år är "Be seen, be heard - youth participation in development". Ännu en jippodag, eller ett tillfälle för unga människor att göra sin röst hörd?
Så här gick mina funderingar i svaret på mejlet:
Hej!
Unga är människor och medborgare precis som alla andra i samhället. Ibland känns det som att det glöms bort för att vi blir ihopklumpade i en grupp, trots att vi representerar den mångfald som avspeglar samhället i övrigt.
Jag kommer precis som du från en organisation (Röda korsets ungdomsförbund) som bildades (för 10 år sen) för att de unga i moderorganisationen Röda korset gång på gång hämmats i sitt engagemang genom strukturer, maktpositioner och fördomar som var svåra att rucka i organisationen. Vi bestämde då att vi för att kunna påverka Röda korset och samhället i de frågor vi tyckte var viktiga - på det sätt som inspirerade oss mest och gav oss mest kraft - var vi tvungna at göra det "utifrån". Vi ville organisera oss på våra villkor och använda vår energi till att göra skillnad, inte bara stånga huvudet blodigt i osynliga väggar och strukturer.
LSU tycker inte att alternativa inflytandeforum för unga alltid är den bästa vägen att gå för att ge unga makt och inflytande i samhället eller för att skapa delaktighet. Att vi rätt ofta känner oss maktlösa som unga är ju för att vi ser att vi inte räknas i de sammanhang där makt och kunskap finns och beslut fattas. Det gäller i skolan, familjen, folkrörelserna och samhället i övrigt.
Och vi unga är ju inte dumma, vi fattar att en (ibland omedveten) konsekvens av att vuxna startar ungdomsgrupper i organisationer, i kommunen, i samhället leder till att hålla oss upptagna och roade på ställen där vi är "ofarliga" ur ett maktperspektiv. Istället för att öka vårt inflytande, separerar det oss från det. Vi får ökat inflytande (kan tex bli ordförande) men på en mindre yta (bara i ungdomsorganisationen) ungefär.
Självklart verkar Sveriges ungdomsorganisationer för att unga ska ses som människor, beslutsfattare, ledare, planerare, genomförare etc i varenda folkrörelse och organisation i Sverige. Det är ett problem för den långsiktiga utvecklingen av svensk folkrörelse att inte fler unga väljer att engagera sig/inte ges makt och inflytande i "de vanliga" organisationerna.
Men även om så var fallet ser jag att ungdomsledda organisationer har en särskild roll. Jag drar en parallell till min vän Fredrik i Unga synskadade. Han säger att det på ett sätt är helknäppt att personer med funktionshinder inte är särskilt aktiva i andra organisationer än "sina egna", och att andra organisationer är dåliga på att skapa utrymme för deras engagemang. Men samtidigt "ibland så befriande och skönt att få vara med andra som förstår ens situation, frustration på samhället i övrigt och delar liknande upplevelser/erfarenheter".
När unga väljer att gå samman med andra unga och forma våra egna organisationer på våra villkor tränar och utvecklar det oss på ett unikt sätt. Men framförallt ger det oss en plattform där vi kan uttala oss mot bakgrund av vår unika erfarenhet som unga idag, i de samhällsfrågor som vi brinner för i vår förening. Vi tar ansvar för samhällsutvecklingen, vi verkar själva för en förändring i vår vardag, för en meningsfull fritid. Utan att be om lov och utan att be om ursäkt! Det är rätt skönt ibland.
Generationsövergripande organisationer är fortfarande en ovanlighet. En hel del organisationer är inte attraktiva för unga (för någon) att gå in och ta ett stort ansvar i - för att organisationen helt enkelt är himla dålig på att förklara sitt uppdrag och syfte eller vilket resultat man eftersträvar. Unga (liksom alla) vill göra skillnad. Är det obegripligt att se hur ens engagemang gör skillnad i organisationen eller hur organisationen gör skillnad i samhället känns det ofta inte värt det. Då går många med sitt engagemang till en ungdomsledd organisation istället. Där härskartekniker, fördomar och maktstrukturer självklart kan finnas, men inte rätt och slätt baserat på ens ålder.
Jag tycker att ungas delaktighet och inflytande är en maktfråga, precis som jämställdhetsarbete. Det är inte unga som inte platsar in i "vuxenorganisationer", det är organisationernas oförmåga att vara öppna för ungas krav, tänk och kompetenser som ställer till det.
Med det inte sagt att vi, bara för att vi är unga, alltid tänker, tycker eller funkar annorlunda än äldre. Tvärtom. Just därför vill vi i ungdomsförbundet inte bli ansvariga för fiskedammen på Röda korsdagen, just därför vill vi ha lika stor möjlighet att sitta med vid styrelsebordet. Så tänker jag. Vad tänker du?
Kramar, kärlek och engagemang!
Hanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar