Inget skydd mot människan?

Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
Ur Aniara av Harry Martinson

Aniara har en särskild plats i mitt hjärta. Precis som Karin Boye i Kallocain och Orwell i 1984 så skrev Harry Martinson i Aniara nästansanningar om framtiden redan 1956. På vers dessutom. Tyngda av klimathotet känns det nästan aktuellt att börja snickra på ett Aniara. Men inte än tycker jag.

Det är möjligt att det inte finns något skydd mot människan. Jag vet inte. Men det jag bestämt tror är att all den här, ursäkta franskan, skiten som vi människor satt oss i har vi faktiskt skapat själva. Ja, så är det. Så enkelt är det.

Därför kan bara vi förändra. Det är helt upp till oss. Vi har teknik, pengar och kunskap. Det var bara det där med viljan också. Att vilja orka förändra. Viljan är kanske människans enda skydd. Viljan och kunskapen som leder till handling.

Min vän Arne talade klarspråk över vår lunch häromdagen. Tack, jag håller med dig: Trots att debatten i media och bland politiker skriker ut det alarmerande i vår uppgift att snabbt agera för att hindra de värsta klimatrelaterade katastroferna för att "rädda kommande generationer", så står vi ungdomsorganisationer och unga människor vid sidan av. Vad gör vi och hur kan vi utveckla våra organisationer så att vi bromsar vår negativa klimatpåverkan?

Det handlar inte främst om att ta plats i mediedebatten. Trots att vi ungdomsorganisationer är nästan pinsamt frånvarande i debatten om klimatet. Istället för att debattera tror jag ändå att det just nu borde handla om att vilja förändra och förbättra oss som organisationer, i vårt dagliga arbete, så att vi i alla fall inte är sämre på klimatsmarthet än samhället i övrigt.

Saknar du motivation? Lägg undan löpsidesartiklarna och klimattipsen för en stund och läs Aniara. Eller kolla in GlobalFOCUS's klimatentreprenörer.