Regeringens satsning Dialog om en gemensam värdegrund går enligt senaste pm ut på att möjliggöra för dem som deltar minst i samhället att stärka sin relation till frågorna om demokrati och de mänskliga rättigheterna. "Dialogen" betyder reflektion tillsammans med andra människor, som representerar sig själva och inte ett intresse. För att lyckas med detta ska regeringen gå genom frivilligorganisationer.
Vägen dit är enligt pm:
- En webbplattform
- En Dialogmässa för aktörer som jobbar med värdegrundsfrågor och MR
- Lokala dialoger
- Utbildning av dialogledare
- Öronmärkta pengar från Allmänna arvsfonden för projekt
Jag har mailat några av er i ungdomsorganisationerna och tackar för svar från Marie och Frida inför mötet igår.
Jag har fortfarande svårt att se hur de ovanstående insatserna ska göra så att de som idag inte deltar nås. De kommer knappast hitta in på regeringens hemsida, ta sig till en möteslokal eller signa upp sig på en lista.
Jag har också svårt att se hur regeringen ska kunna göra det arbete som frivilligorganisationer är bäst på, det vill säga att engagera människor och stärka deras relation till demokrati och rättighetsfrågor. Då är det bättre att satsa på att skapa förutsättningar för organisationerna att lyckas bättre.
Samtidigt har jag svårt att se vilka incitamenten är för organisationerna att lägga tid och energi på att delta i satsningen. Det skulle i så fall vara att underlätta för organisationer att få tillträde till skolor, att samarbeta med kommuner, att få ekonomiskt stöd till verksamhet inom ramen för satsningens mål, att få erfarenhetsutbyte kring rekrytering och att nå ut bredare i samhället. Men ska regeringen bidra till detta?
Utbildning och utlärning stärker inte individers relation till mänskliga rättigheter och demokrati, det är att få praktisera det som gör skillnaden. Jag tänker på initiativ som Lugna gatan på Fryshuset och Kosmos kompis i Röda korsets ungdomsförbund. Vill man nå alla människor då måste man framförallt få till "dialogen" på arbetsplatser, i industrin, på skolorna, kanske gå genom fackförbund, kommuner, kyrkan och andra religiösa organisationer. Kanske ska all få möjlighet till samhällspraktik, att vara ett stöd för andra i "utanförskap" och därigenom stärka sin relation till rättigheter och demokrati?
Jag vet inte, jag är tveksamt avvaktande. Vad tycker du - vad kan satsningen bidra med till ungdomsorganisationer?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det mest grundläggande kännetecknet hos våra ”fattigvårdsorganisationer” är nödvändigheten att överleva. Vare sig dessa är uppbyggda på någon kristen värdegrund eller ser sig själva som utvalda, så är det främsta intresset bevarandet av institutionen. Så till exempel om en organisation är uppbyggd på att ”hjälpa” utsatta människor, blir det paradoxalt nog också den organisationen som står allra längst ifrån att vilja se en lösning. Detta skulle ju äventyra organisationens existens och göra den överflödig i samhället.
De stora heliga kolosserna Socialtjänsten, Stadsmissionen och Frälsningsarmén, men gäller generellt de organisationer som i grunden är overksamma i hemlöshetsfrågans lösning. Att godtrogna människor fortfarande tror att någon av de ca 900 organisationer i Sverige inriktade på hemlöshet skulle hjälpa antalet hemlösa att minska och ur sitt tillstånd (läs definitionen av hemlös på http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2000/3367/2000-15-1+Sammanfattning.htm) får allt omvärdera sin tro.
För hur ”gudagoda” och ”ärliga” representanterna för dessa organisationer än kan låta i olika sammanhang är självbevarelsedriften och upprätthållandet av det monetära system det bakomliggande syftet, då det är pengarna som ger organisationerna medel för att ta makten över andra människor och för sin egen överlevnad. Precis som en fattig/hemlös utan att se andra alternativ blir tvungen att tigga eller tvingas stjäla för sin överlevnad, måste också organisationerna göra vad som krävs för sin.
Detta försvårar avsevärt eller kanske till och med omöjliggör en förändring inom dessa vinstbaserade organisationer, då det inte bara är deras egen överlevnad som sätts på spel, utan också den materialistiska livsstilen som förknippas med rikedom och makt.
När nu ”hjälpa-hemlösa-organisationer” byggt sin grund på att det finns hemlösa människor blir i sin förlängning den oroande framtiden att bevara dessa institutioner, detsamma som att vidmakthålla människor i detta tillstånd. Så för att detta inte ska bli allt för uppenbart erbjuder organisationerna allt utom det primära för hemlöshetens lösning, vilket är ett tryggt integrerat hem. Detta är till största del förankrat i sitt egna pengabehov och/eller vinstsyfte.
”Vad kan jag tjäna på detta” är vad folk tänker. Om förtjänsten ligger i en verksamhet för och på hemlösa individer, kommer man bekämpa lösningsfokusering med ännu mer "svindyr" reklam och tigga ännu mer pengar till sin konserverande organisation. Detta är en av orsakerna till varför folk inte är rättvisa mot eller kan lita på varandra.
Då någon presenterar samma lösning för hemlösa som övrig befolkning har för att på ett någorlunda sätt klara av sina privatliv, då försvarar sig organisationerna med att problematisera och kategorisera hemlösa individer som en "grupp" och påtalar olika problem och symtom vi alla skulle få efter ett tag i hemlöshet.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736-76 42 86
Skicka en kommentar