- Ser man det över en lite längre tidsperiod så handlar det om en ren slakt av ungdomarnas resurser, säger Ulf Blomdahl, forskningsledare på Stockholms stads kulturförvaltning och idrottsförvaltning.
Sedan 1981 har anslagen till så kallad öppen ungdomsverksamhet (fritidsgårdar, kvartersgårdar och ungdomshus) minskat med 57 procent. Samtidigt har ungdomarna blivit fler. För 27 år sedan satsade Stockholms stad 5.600 kronor per tonåring (omräknat till 2007 års penningvärde). Förra året hade siffran sjunkit till 1.700 kronor.
Så står det i dagens DN. Unga människor och ungdomsledd verksamhet runt om i Sverige saknar tillgång till lokaler att mötas i, att planera och göra aktiviteter, workshops och utbildningar i. Allmänna lokaler som många skolor etc är stängda på kvällar och helger eller lånas inte ut, fotbollsplanen saknar belysning, caféerna stänger klockan 19. Just när unga och ungas föreningar är som mest i behov av tillgång till mötesplatser lokalt.
Det är inte bara idrott som det borde satsas på lokalt utan andra aktiviteter som initieras, planeras och genomförs av och för unga. Fritidsgårdar kan i större utsträckning få drivas av unga människor, med närvarande vuxna som stöd och bollplank. Det är så man bygger förtroende och skapar trygghet. Och om Vårby gård är ett exempel så bidrar det visst också till minskade kostnader uppkomna på grund av skadegörelse, tristess och frustration.
Ja, politiker har anledning att vara självkritiska. Intressantare är vad deras plan framåt är för att förbättra ungdomsorganisationers villkor lokalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar