Mer fritid men mindre gård

Jag tillhör årgången som tog studenten vid millennieskiftet. Jag började högstadiet 1994 i en välbärgad kommun norr om Stockholm. Det fanns en del fritidsgårdar men badstränder, privatfester och McDonald’s samlade sannolikt fler femtonåringar under helgkvällarna än gårdarna. Jag tror inte att vi tänkte så mycket på det då, men en efter en stängde faktiskt under den här perioden. Min sex år yngre syster tror jag knappt vet vad en fritidsgård är.

I rapporten Mötesplatser för unga från 2008 beskrivs två av de viktiga roller en mötesplats/fritidsgård/ungdomshus har. Det handlar om en ”social etablering och integration i samhället och i vuxenvärlden”, och om möjligheten att utveckla intressen och "fördjupa sig i kulturella uttryck som musik, drama, olika medier", enligt Ungdomsstyrelsen.

Idag vet jag att en konsekvens av krisen på nittiotalet var att 200 fritidsgårdar stängdes runt om i Sverige. Det är ingen nyhet, men aktuellt igen då flera kommuner anser att det är barns och ungas fritid som ska betala för den ekonomiska krisen genom neddragningar. Sommarstängt, minskade öppettider eller nedläggning är några exempel från Göteborg och Haninge, medan Stockholm satsar.

När unga har som mest fritid försvinner möjligheten till fritidsaktivitet. Var man ska ta vägen istället ges det visst inga svar på när unga undrar. Finns din organisation där för dem?

Inför 2010 kollar LSU på vad som kan vara gemensamma frågor för ungdomsorganisationer på området villkor för ungas organisering och fritid lokalt. Vi fick bra input kring detta på LSU Open igår. Några av de frågor det kan handla om är kanske:

• Fördelar och nackdelar med föreningsdrivna respektive kommunalt drivna mötesplatser/fritidsgårdar
• Möjligheten att öppna upp skolor eller andra allmänna lokaler helger och lov för föreningsliv och ungas fritidsverksamhe
• Att villkoren för ungdomsorganisationers fritidsverksamhet är sämre än idrottens i kommun och län. Både vad gäller tillgång till/satsningar på lokaler och ekonomiskt stöd