Värderingarna, var kommer de ifrån?

Formas våra värderingar utifrån vårt engagemang eller vårt engagemang utifrån våra värderingar? Det har jag funderat på ibland. Ungdomsorganisationer har en viktig roll i att utveckla unga människor, skapa en tillhörighet och ett sammanhang:

Jag minns hur jag utan att blinka frågade min klass första veckan i gymnasiet hur många som inte kunde eller ville sätta sitt namn framför följande principer:

# söker sin tro och respekterar andras
# är ärlig och pålitlig
# är vänlig och hjälpsam
# visar hänsyn och är en god kamrat
# möter svårigheter med gott humör
# lär känna och vårdar naturen
# känner ansvar för sig själv och andra

Scoutlagen var inte anledningen till att jag började på scouterna, men när vi stod i slitiga och prövande situationer så hade vi den att luta oss mot, gemensamt. Den satte ord på hur vi utvecklades till att förhållas oss till varandra, våra medmänniskor och vår omvärld. Engagemanget först, värderingarna sen kan man säga.

Till Röda korsets ungdomsförbund kom jag för att jag blev såld på rörelsen efter ett besök på ICRC:s museum i Genève. Att engagera mig, för rättvis handel som det blev, med kärnan i att hindra och lindra mänskligt lidande passade mig perfekt. Humanitet, opartiskhet, neutralitet, självständighet, frivillighet, enhet och universalitet är Röda korsets sju grundprinciper. Värderingarna först, engagemanget sen.

De här värderingarna är det jag behöver för att vara människa och orientera mig som medborgare. Den partipolitiska ideologiskalan tillför väldigt lite för mig personligen. Det är något jag jobbar på, eftersom det är i partipolitiken vi ska forma de praktiska lösningarna på samhällsproblem.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att många människor, inte minst unga, engagerar sig partipolitiskt. Ändå har jag aldrig gått med i något parti själv. Jag undrar hur det ska bli med det, enligt statistiken är våra värderingar som mest formbara innan vi fyller 25.