Det är dags att göra upp med diskussionen om huruvida generation 08 unga är lata, bortskämda och utan politisk vilja jämfört med generation 68 (som ju f.ö. fått skriva sin egen historia). Eller om det faktiskt råkar vara så att vi vuxit upp i ett helt annat Sverige än 40-talisterna och därför har andra erfarenheter som påverkat oss och vår samhällssyn. Ja, ni har ju hört mig förut.
Axess förra nummer handlade om 68:ornas 40-årskris. Det senaste numret av Ordfront har tema ”Evigt ung – en lurad generation”. Temat behandlar inte om den miljon unga människor som är 8-18 år. Det handlar om oss 80-talister, som fortfarande är ”unga” fastän vi borde anses vuxna för längesedan.
Vi kan inte, vill inte eller får inte ses som vuxna. Artiklarna ger olika förklaringar till hur det kan hänga ihop, men den röda tråden är den ekonomiska krisen 1991 och dess konsekvenser för våra förutsättningar till etablering på arbets- och bostadsmarknaden. Inga news egentligen. Ändå välkommet, för i media ser vi oftare kultur-/livstilsanalyser än samhällsanalyser av ungas människors liv och villkor.
Här är lite att diskutera ur senaste Ordfront:"Idag har vi en situation utan motstycke i historien: de äldre blir friskare och de yngre sjukare. /.../Vad är det för samhälle som lägger så stor vikt vid det personliga valet att människor får akuta psykbryt när de misslyckas? Men det är genomgående - debattörerna (som kallar unga bortskämda) tror inte på ungdomars signaler." (Kajsa Ekis Ekman)
”Hälften (av de unga) svarade (att de ser sig som) drägg. Kanske inte så konstigt, eftersom idén om medborgarskap är starkt kopplad till jobb och bostad. Har vi inte det, blir vi inte medborgare. Och är vi inte medborgare, kan vi inte kräva något. /…/ omedvetna om vårt värde och vår rätt blir vi själaglada bara vi ’får’ ett jobb.” (Kajsa Ekis Ekman)
”Visst jobbar 80-talister i projekt, men det är ju för att det inte finns något annat. Visst har partierna ont om medlemmar, men mina polare upplever nog snarare samhället som ointresserat av dem än tvärtom. Kanske är det tom så att en rad av min generations beteendemönster handlar om uppväxten i ett samhälle på dekis. Kanske är 80-talisten ytlig, men vad är mer naturligt när konkurrensen hårdnar?” (Gustav Fridolin)
”Under hela min skolgång har man försökt övertyga mig om att alla kommer hitta sin plats i samhället, att jag kommer hitta ett jobb där jag gladeligen jobbar heltid och får utvecklas och arbeta efter egna villkor. Sen blir det inte alls så och då skyller man ofta på sej själv. Den största delen av min besvikelse handlar om att inte få bestämma över sej själv och sitt eget liv.” (Simon E, 2o år)
---
Carl Bildt är inbjuden till att diskutera 68 08 på Färgfabriken. (Han var för övrigt vice ordförande för LSU 1968. Ryktet säger att han på den tiden blev nerröstad med 12 röster mot en på de flesta styrelsemöten. Inte omöjligt att han där övade upp lite diplomatskills.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar