Nittiotalisterna regerar

De är äntligen här, för att stanna - nittiotalisterna! Tycker det låter rätt lovande.

Läs själv!

"Och hör ni någon säga att det inte går att hitta en 18-åring som vill kandidera kan ni slå den personen på käften, för det är bara skitsnack. "

Unga saknar klocka, fast telefon och morgontidning

Föreläsaren William Easton, chef Tensta Konsthall fd rektor för Berghs, målade upp bilden av ungas medievanor på en föreläsning på Berghs häromveckan:

• Will never read a newspaper but attracted to some magazines
• Will never own a land-line phone (and maybe not a watch)
• Will not watch television on someone else’s schedule much longer
• Trust unknown peers more than experts
• For first time willing (2005) to pay for digital content. Never before.
• Little interest in the source of information,
• Community at the center of Internet experience
• Think not interested in advertising or affected by brand, but wrong.
• Everything will move to mobile
• Television dominates less than any generation before
• Want to move content freely from platform to platform with no restrictions
• Want to be heard (user generated)
• Use IM. Think e-mail is for their parents

Något stereotypt beskrivet möjligen, men nog finns det en hel del där ute som känner igen sig. Och sannolikt är många av dem födda efter 1985. Majoriteten av Sveriges befolkning är född före 1985, vilket kanske kan förklara sån här statistik.

Jag är för gammal för att vara ung, det är ingen värdering det är bara ett konstaterande. Ung är man tills man är 25 år i Sverige enligt riksdagens definition. Och ska man betraktas eller behandlas som ung efter det då vill jag baske mig ha rätt till bussrabatt, tågrabatt och statsbidrag.

MEN jag har faktiskt ingen armbandsklocka, ingen fast telefon och har inte kollat i en TV-tablå på flera år.

Ta stafetten vidare!

LSU:s samarbete med Sveriges radio P3 Dina nyheter för att lyfta fram åsikter från unga engagerade från hela Sverige och med olika erfarenheter fortsätter. Hittills har det varit bloggare från elva av LSU:s medlemsorganisationer.

Är du, eller vet du någon, intressant person som vill ta bloggstafetten vidare så låt oss veta!

Dina nyheter är mina nyheter

Nu är P3:s bloggstafett Dina nyheter igång med unga bloggare (15-30 år), där vi fått chansen att jaga reda på talanger från LSU:s medlemsorgansiationer åt Sveriges radio. Vill du rekommendera någon som kan kommentera nyhetsflödet under en vecka, maila mig!

Alkohol är inget Blondinbellaproblem

"Problemet är bara att det inte finns någon motsättning mellan Robert och Blondinbella. Det bygger på en föreställning om att nykterhetsrörelsen är emot alkoholkonsumenter. Nykterhetsrörelsen är inte emot alkoholkonsumenter oavsett om de är 17 år eller 53 år, men vi ser att samhället skulle vara bättre utan alkohol. Våra fiender är inte alkoholkonsumenterna, utan de som tjänar pengar på det lidande som alkoholen skapar."

Så kommenterar Niklas från Ungdomens nykterhetsförbund den debatt som SVT sände till följd av de viktiga frågeställningar som dök upp här och sedan lyftes här och här. Finns det en bättre mediedarling än att kombinationen av unga, moralpanik och droger?

Robert höll sig cool tycker jag som konstaterade:

"Alkohol är inget ungdomsproblem, och alkohol är inget Blondinbellaproblem. Alkohol är och förblir ett vuxenproblem, men som många unga får ta konsekvenserna av."

Bloggosfären är en ankdamm

Jag delar inte alls den lynchstämning som uppstått efter journalisten Siewert Öholm berättat om sitt förhållningssätt till bloggar. Särskilt råd 1, 4 och 7 kan väl ändå ingen motsätta sig?

Och argumentet om att han är gammal och därför inte bör ha yttranderätt i frågan är faktiskt inte relevant. Sverige är litet och Sveriges "bloggosfär" är indeed en ankdamm, vad är så provocerande i det?

Första rådet: Du måste inte hinna läsa alla bloggar.

Andra rådet: Du mår bättre om du inte ödslar tid på bloggtyckeriet.

Tredje rådet: Läs tidningar i stället och lyssna på P1 i radio och P2:s Aurora

Fjärde rådet: Identifiera seriösa tyckare från haverister.

Femte rådet: Inse att bloggarna inte alls är den nya demokratin.

Sjätte rådet: Tro aldrig att bloggskrivarna har de viktigaste argumenten.

Sjunde rådet: Träffa riktiga människor i den riktiga världen och tala med dem på riktigt.

Dina nyheter räknas

Jag vet att det finns massor av personliga historier, upplevelser och nyheter som säger något om samhället och vardagen hos dig och andra i din organisation. Därför vill jag säga några ord (och nej public service har inte betalt mig för det) om en häftig grej Sveriges radio P3 har på gång som de kallar Dina nyheter.

Det ska bli en barometer som visar vad folk tycker om det som händer i vår värld men också en ”casebank” där P3 kan hitta och aktivt leta efter människor som är drabbade, förbannade, berörda eller som kanske vill varna andra för något de råkat ut för. Enda kravet är att du måste vara ung! Ha det i åtanke, sprid ordet och maila dinanyheter(at)sr.se.

Om ungas engagemang på Politikerbloggen

Idag har jag och Eva från Saco Studentråd en krönika/debatt på Politikerbloggen. Diskussionen fortsätter!

Den här veckan har Richard Bengtsson blivit ombedd att skriva i TCO-tidningen och jag på Dagens arena om ungas engagemang.

Från rynkkrämer till lägre lön

Igår var jag med i SR Studio Ett för att snacka åldersfixering och diskriminering. Samtalet utgick från Ann Friséns studie där hon visar att unga har fobi mot åldrande. Det började i ett samtal om rynkkrämer och slutade med villkor i arbetslivet. För mig blev det tydligt att ung, vuxen, gammal är något som är konstruerat i våra huvuden.

Det är skillnad på att vara "ungdomlig" och att vara ung. Unga kan inte välja att bli "vuxen" och etablerad för det hänger i våra huvuden ihop med att ha fast jobb, bostad och kanske en unge. Unga vuxna vill se unga ut, eftersom det är fult att vara gammal. Vi behöver skapa ett mindre ålderssegregerat samhälle, med fler mötesplatser.

Det blir uppenbart att problemet ligger i våra huvuden, våra förutfattade meningar och attityder gentemot unga och gamla, våra normer. Makten över politik, media och näringsliv (som ser som sitt uppdrag att producera normer i samhället) ligger hos de i medelåldern. Åldern 30-50 är 26 % av befolkningen men utgör 46 % av våra politiker.

Smack the Mosquito!

Kanske läste du i DN om det sjuka påhittet med namnet Mosquito? Uppfinningen ska med ett plågsamt ljud förhindra unga från att samlas i grupp och umgås i offentliga utrymmen.

Under helgens medlemsmöte i Barcelona ställde sig LSU bakom en resolution i European Youth Forum med namnet Smack the Mosquito. Resolutionen antogs enhälligt av medlemmarna, som består av 90 internationella ungdomsorganisationer och landsråd för ungdomsorganisationer i trettio länder.

Resolutionen fördömer kollektiv bestraffning av unga som lösning på problem som orsakas av en liten minoritet. Mosquiton används redan flitigt i Storbritannien och bidrar till att kraftigt förstärka de negativa stereotyper som finns om unga och är ett brott mot Barnkonventionen (artikel 2, 19) såväl som de allmänna mäsnkliga rättigheterna (artikel 6.2).

Resolutionen uppmanar EU:s ministerråd att fördöma och förbjuda Mosquiton när de samlas till möte den 21-22 maj. Den uppmanar också ministrarna att involvera unga i utvecklandet av motsvarande effektiva lösningar.

Här kan man skriva en massa andra vansinniga förslag som skulle kunna följa på Mosquiton. Jag orkar inte ens vara rolig för jag vet inte om vi borde skratta eller gråta.

Åttiotalist & idealist - javisst!

Numera sitter jag visst i det facket också, men jag är i mycket smickrande sällskap! Läs om mig, Bahare Hagshenas och Emre Güngö i senaste numret av Veckans affärer.

Ungas bostadsbrist fortsatt hög

"Samhällets engagemang i boendet har krympt till en rännil och det är inte de ungas boendesituation som styrt vare sig regeringen eller oppositionens bostadspolitik."

"Varken regeringen eller socialdemokraterna föreslår åtgärder som möter de ungas efterfrågan på hyreslägenheter."

Igår uppmärksammade sju organisationer, varav LSU var en, ungas bostadssituation. Utgångspunkten var rapporten "Unga vuxnas boende" gjord av Hyresgästföreningen i slutet av 2007. Debattartikeln gick att läsa på en helsida (sidan 11) i Stockholm city igår.

Det är synd att det alltid är tidningen som väljer rubrik på debattartiklar, så att de inte riktigt stämmer in på innehållet men låter bra. Well.

Smådockor som plåster på själen

Idag var det högtrafik i media om unga människor. SvD hade som huvudnyhet att Allt fler unga begår självmord. 2006 var det totalt 7 700 personer som hamnade på sjukhus för att dom till exempel hade förgiftat sig själva med medicin eller skurit sig i armarna, enligt Socialstyrelsens rapport. På radion hördes en intervju med BUP, Barn- och ungdomspsykiatrin, som kan spela en viktig roll för unga som mår dåligt.

Mitt enda minne från BUP härstammar från tiden det hette PBU. Mina föräldrar var med mig vad jag minns. Med mig därifrån fick jag worry dolls från Guatemala, ni vet sådana pyttesmå dockor i en liten gul träask som jag skulle viska mina bekymmer till på kvällen och sedan lägga under kudden. Jag har inget minne av att det hjälpte, men tanken var säkert fin. Någon mer med liknande minnen?

På ledar- och debattsidorna i Svd fanns dessutom hela tre artiklar på tema: unga på nätet, 80-talisterna är annorlunda än andra och ungdomsvåld. Jag har massa tankar kring detta som jag får återkomma till.

Unga, våld och ungas våld

Ungas våld mot andra unga har i olika skepnader återkommit i mediedebatten under hösten. Det har gjort mig arg, glad, hoppfull och hopplös om vartannat. Vi kan inte blunda för att våldet det skrivs om begås nästan uteslutande av unga män. Men jag tillhör de som inte tror att unga människor är mer benägna att vara våldsamma än andra.

Vad jag däremot ser runt omkring mig är unga människor som lever i utanförskap. Unga män och kvinnor som upplever brist på makt över vardagen, på ord, på möjligheter, på förebilder i omgivningen, unga upplever att vi inte duger som vi är. Med känslan av att inte vara viktig, att inte ha något att förlora kan våld plötsligt bli ett handlingsalternativ i en situation. Oavsett ålder.

Därför känns Gert Svenssons försök i DN att skapa en debatt om våldsfilmer på Internets inverkan på unga män(niskor) långsökt i sammanhanget. Medieprofessor Margareta Rönnberg sa till Pockettid- ningen R i somras på tal om videovåld att ”Mediedebatten styrs av ett förljuget barndomsideal och en konservativ barnfientlig människosyn som hela tiden tror det sämsta om folk”. Jag är beredd att hålla med henne. Hon fortsätter ”Vi måste sluta objektifiera barn, att se dem som offer. Barn måste börja respekteras som egna tänkande subjekt.”

Det DN lyckas med i sitt uppslag är att stigmatisera unga människor och överdramatisera ett fenomen (youtubevideos) vilket leder till att man missar målet. Jag menar inte att det är bra att unga ser porr och våld men jag tror inte för det att ”videovåldet” kan förklara ungas våld. Don't kill the messenger. Om någon vill slå ner en annan människa så kommer den personen att hitta ett sätt att göra det. Det är inte Internet som skapar unga mördare eller våldtäktsmän. Det är på sin höjd en föräldragenerations desperata undanflykt för att slippa se ett gemensamt ansvar för varför så många unga mår så dåligt idag.

Vad krävs då? En vän till mig brukar säga ”sätt killarna på en boxnings- klubb.” I en kampsportsklubb, eller annan idrott, får unga män(niskor) en mötesplats, förebilder, gemenskap, ett ansvar, respekt för sig själv och andra, möjlighet att skapa, lära sig något och växa med det. Unga som går på boxning får ett förtroende. Om de bryter det, genom att använda våld på stan, har de plötsligt något att förlora. (På bilden en killgrupp i Huset i Huddinge)

Av alla idrotter i Stockholm är det boxning som lockar flest från de mest marginaliserade grupperna. Är det inte i det sammanhanget typiskt att det ska vara så ”fult” att just boxas? I tidningen Mitt i Söderort som kom i min brevlåda igår fanns en helsida med rubriken ”judo ger fotfäste i svenska samhället”. Artikeln handlade om unga flyktingar som tränar judo tillsammans i Midsommarkransen: ”Här får de gemenskap och närkontakt, de kramas och svettas ihop. Det blir ett avbrott i deras struliga liv.”

Fryshuset är ett annat exempel. Genom basket får tusentals unga människor en chans att bli någon och tillhöra något. Ungdomsorganisationer är också en plats där unga människor får känna sig trygga, hitta ett sammanhang och en tillhörighet, får växa och ges förtroende, ansvar, en möjlighet att påverka och ta plats.

Gandhi, ja han världens mest berömde icke-vålds- förespråkare, sa ”ingen slänger bort sitt liv utan goda skäl till det.” Vad är goda skäl? Det finns inga ursäkter för våld, men det kan finnas orsaker och de bör stå i fokus för aktiva åtgärder. Fröet till våld föds tror jag ur en upplevelse av marginalisering, en brist på alternativa handlingsvägar. Icke-våld i samhället handlar om att aktivt ingripa, men inte mot symptomen utan mot själva sjukdomen.

Det här fick jag diskutera med KG Hammar, Eva-Lis Preiz från Lärarförbundet, Birgitta Ohlsson (fp) och Alice Bah Kuhnke på Fryshuset i fredags. Tack för ett inspirerande samtal! Det var icke-våldets dag och Anton Abele fick ett hederspris från Icke-våldsfonden för sitt upprop Bevara oss från gatuvåldet. Vi unga måste ta ansvar för varandra, därför var Anton väl värd sitt pris. Grattis och lycka till!

Globalkonferensen är här

Då var det dags! LSU och Folk & Försvar inviger idag Globalkonferensen 2007 i Göteborg där 120 unga ledare från över tjugo länder samlas.Följ det som händer på Världskulturmuséet genom foton, reportage och intervjuer på Tellus Magazines liveblogg.

Från Kaspiska havets oljiga kust

Jag och Nina Svensson från LSU:s styrelse är på European Youth Forums medlemsråd som ordnas i Baku av NAYORA, det Azerbajdzjanska ungdomslandsrådet som ingår i EEYC, det östeuropanätverk som LSU samarbetar med.

Nina gästbloggar:

I. Baku, Azerbaijan. En oljeglänsande stad på en av världens mest förorenade platser. En stad där presidenten är son till den förra presidenten som ler mot oss från varje gathörn. Byggnadsskelett reser sig ur dammiga gropar, trots att frontlinjen befinner sig på andra sidan landet, på gränsen till Armenien och konfliktzonen Nagarno-Karabakh. Det här inte ruiner utan nybyggen. Hotell och kontor växer som oljeglänsande svampar ur Bakus sandgropar.

I söder står tv-tornet där de två statliga tv-kanalerna skickar ut bilder på vår norska kollega när hon ifrågasätter regeringens politik gentemot människorättsorganisationer. Speakerrösten förklarar att vi utomstående inte förstår så mycket om konflikten i Nagarno-Karabakh. Trots att vi pratar om MR-situationen i landet, inte om konflikten.

II. Människorättsaktivisterna vi möter säger att oljan håller demokratin fången. Den får stormakterna att se mellan fingrarna med förföljelser och den gör regeringen rik nog att strunta i påtryckningar från internationella organisationer.

III. Att stödja ungdomsorganisationer i en stat där öppet regimkritiska organisationer förföljs är en balansgång. Genom att vara närvarande och föra dialog riskerar vi att legitimera sånt vi inte vill stödja och det är lätt att falla för frestelsen att ta avstånd och slippa smutsa ner sig. Men vi tror inte på att stänga dörren. Vi tror inte på att utestänga andra från dialog och intryck för mer demokratiska samhällen. Men man kan hålla idealen högt även i leran.

President Ilham Aliyev i ett gathörn och TV-tornet söder om Baku.
















Christine från LNU och jag på den statliga nyhetssändningen.

Bättre verktyg än sten för ungas inflytande

Stenkastning och bränder i Rosengård utanför Malmö. Sydsvenskan skriver: "Bränderna, stenkastningen och ungdomsgängen var idag det stora samtalsämnet på Herrgården. Men de flesta hävdar att gänget i lördags kväll inte bestod av ungdomar, utan av barn."

Samtidigt i en annan del av Skåne händer något som bör vara morgondagens rubriker i Sydsvenskan: Unga människor från åtta organisationer ger sig idag ut på Skolturné. Unga människor som gemensamt bestämt sig för att ta ansvar för att bryta utanförskap och sätta andra verktyg än sten i händerna på unga människor som vill påverka i sin vardag.

Sveriges ungdomsorganisationer inspirerar och skapar kunskap och förståelse. Att skapa möjligheter och förutsättningar för unga att gå samman och organisera sig är ett sätt att bryta utanförskap och stärka ungas sysselsättning.

Skolturnén startar i Trelleborg idag och rullar sedan vidare i Skåne och Småland 16 april-18 maj. Med gemensam kraft tar Skolturnén ansvar för att ifrågasätta normer och strukturer som exkluderar. Temat är Du påverkas – Hur påverkar du? Målet är att ta ett brett grepp kring icke-diskriminering och fokus ligger på likabehandling oavsett etnicitet, religion, trosuppfattning, kön, könsidentitet, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder.

Skolturnén genomförs av Booster riksförbund, PeaceQuest, RFSL Ungdom, Rädda Barnens Ungdomsförbund, Röda Korsets Ungdomsförbund, Sveriges Unga Muslimer, Turkiska Ungdomsförbundet och Unga Synskadade inom ramen för kampanjen Alla olika alla lika.

Karin, du har också ett ansvar

Replik till Karin Rebas, DN:

"Karin Rebas skriver på ledarsidan den 7/3 om det hon kallar en bortskämd europeisk ungdom. Hon är bekymrad över hur några få våldsverkare i Köpenhamn har fått så mycket uppmärksamhet och stöd runt om i Europa. Det hade vi också varit, om så hade varit fallet. Karin Rebas gör två misstag, dels blandar hon ihop en sympati och ett stöd för ungdomshuset med ett stöd till "kravallungarna", och dels bidrar hon till den snedvridna syn på unga som präglar dagens media.

LSU - Sveriges ungdomsorganisationer tar avstånd från alla former av våld. Vi anser att lagbrott eller kränkningar inte är acceptabla metoder för att verka för sina rättigheter. Vi är övertygade om att en stor majoritet av Europas unga håller med oss om det. Vi ser att i Sverige, Europa och världen, engagerar, organiserar, utvecklar och driver ungdomar i sina organisationer på samhällets utveckling för en bättre miljö, en meningsfull fritid, ett fritt kulturutövande, för fred, demokrati, öppenhet, rättvisa eller mot förtryck. Detta sker i skuggan av den negativa mediebilden.

Medias schablonbild av unga människor är unga som våldsamma, kriminella, oengagerade, deprimerade och stökiga i skolan. Karin Rebas tror på och bidrar själv till den bilden. Med det gör hon inte någon en tjänst. En mer nyanserad bild skulle förbättra ungas självbild och utveckla samhällets attityd. En sådan rapportering skulle också kunna visa på konstruktivt agerande och bidra till att bra förebilder för unga människor lyfts fram. För det finns det gott om goda förebilder. Många fler än det finns "kravallungar". Media måste också ta sitt ansvar."

/ Hanna Hallin, ordförande LSU – Sveriges ungdomsorganisationer

Den 7/3 skrev Karin Rebas följande på ledarsidan i DN, under rubriken Bortskämd ungdom:

”I dagarna har det kommit fram att fler svenska ungdomar har gripits i och med upploppen i Köpenhamn. Och det är inte bara svenskar som vill kämpa för ungdomshuset: igår kom nyheten att det danska konsulatet i Venedig hade intagits av ett 70-tal italienska ungdomar, som krävde att den danska konsuln skulle ta avstånd från rivningen. Att Köpenhamnsborna tvingas lida under flera dagar av upplopp och bränder spelar visst ingen roll. Man kan bli deprimerad för mindre. Världen är full av diktaturer, svält och orättvisor, och ändå lägger unga européer sin energi på att stötta ett gäng våldsamma, bortskämda kravallungar."

Vad gör media kåt?

På tal om ungdomarna i Köpenhamn vill jag faktiskt passa på att ge media en känga. Jag kan bli smått trött på dramamedia, som ibland tycks invänta gatsten, kravallpolis och gripanden för att överhuvudtaget ge plats åt unga bland huvudnyheterna.

Med några undantag förekommer unga i media uteslutande relaterat till problem. Vi är för våldsamma, för arbetslösa, för kriminella, för oengagerade, vi är felutbildade, bostadslösa, lata, feta, deprimerade, stökiga i skolan, skönhetsfixerade. Gör vi någonsin något som är bra undrar jag? Ja, såklart. Unga gör bra grejer, men kanske inte så intressanta att betala för att läsa om?

En mer nyanserad skildring i media skulle förbättra ungas självbild, utveckla samhällets attityd och visa på konstruktivt agerande. Unga är inte en homogen grupp. Vilka är egentligen de positiva förebilder unga kommer i kontakt med genom media? Kronprinsessan Victoria? Dokusåpisar?Zlatan?

Om ingen vill visa bra grejer unga gör i tv (förutom möjligen i nyheternas feelgood-inslag 15 sek innan vädret) eller i tidningarna så är det kanske tur att det finns bloggar. Där bestämmer du själv vad som är intressant att läsa, visa eller berätta om.